Förra veckan ägde den rum. För sjuttonde gången arrangerades Mother City Queer Project i Kapstaden, en gayfest som hållits årligen sedan demokratins gryning 1994 och som bara växt och växt. I år var alla hybris- och extravagansmätare maxade; festen ägde nämligen rum i Cape Town Stadium, arenan från sommarens fotbolls-VM som ligger som ett rymdskepp alldeles vid Atlantkanten.

”Vi har så mycket att fira”, sa arrangörerna inför festen, som hade temat ”Flower Power”. Och det är sant. Det finns mycket att vara stolt över i Sydafrika när det gäller hbt-rättigheter. Som femte land i världen infördes homoäktenskap 2006.

Men samtidigt finns det mycket att skämmas över. Framförallt landets pajaskonster i FN, som kulminerade i november när Sydafrika förenade sig med världens bögmördarstater i en viktig omröstning om resolutionen som kritiserar utomrättsliga avrättningar. Omröstningen ledde till att texten ändrades så att avrättningar på grund av ”sexuell läggning” numera inte fördöms explicit. Istället infördes en allmän formulering om ”diskriminerande grunder”.

En sådan skrivning är fullständigt ihålig. För om homosexualitet redan är kriminellt, vilket det är i 38 av Afrikas stater – kan man självfallet inte åberopa antidiskriminering för att förhindra bestraffning. Bara någon vecka efter FN-omröstningen fick vi också ett lysande exempel på detta, då Kenyas premiärminister Raila Odinga under ett tal dundrade att ”homosexuella förtjänar att gripas”. Uttalandet var en reaktion mot att vissa parlamentsledamöter antytt att landets nyligen antagna antidiskrimineringslag också skulle komma att omfatta homosexuella. Men icke, lät alltså premiärministern meddela.

Ett annat exempel på att det saknas politisk vilja att förbättra hbt-situationen i många afrikanska länder, var när en sydafrikansk homoorganisation nyligen frågade Afrikanska unionens (AU) människorättskommis sion om den hade för avsikt att utreda de hot mot namngivna homosexuella som förekommit i ugandiska medier de senaste åren, samt fenomenet ”korrektionsvåldtäkter” på lesbiska kvinnor. Svaret på frågan blev att kommissionen inte hade hört talas om vare sig några sådana publiceringar eller våldtäkter. Hela världen känner till dessa före­teelser – men AU:s människorättskommission låtsas som att den inte har en aaaning.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Häromveckan kom företaget Moggliden i Umeå med sin första årsredovisning. I den kan man läsa om en omsättning på drygt 200 miljoner kronor mellan november 2008 och april 2010. Inget konstigt med det, kanske. Bortsett från att bolagets verksamhet hand...

Med det djupaste engagemang hyllade han staden, den urbana arenan som genom konfron tationer och möten bröt ny väg för den politiska kampen och den kulturella förnyelsen. Stadsbyggnadshistorikern Bergmans böcker och texter ledde mig från tvivel til...

Vi lutar oss gärna mot lagen. Den ska vara det fria samhällets ryggrad och kunna tjänstgöra som moralisk kompass. Tilltro sätts också ofta till lagstiftningens förmåga att bemästra det förflutna, som i fallet med folkmordet på armenierna. Förhållning...

Stolt öppnar Christoffer Lindberg dörren till sin alldeles egna etta på Värnhem. Sedan sex veckor är det han och ingen annan som har nyckeln till hans bostad, och privata liv. – Att klara sig själv är viktigt för mig, det har det alltid varit...